För att knyta an till Hasses pågatågstrick kan jag komma med en fundering över ett fenomen jag har fascinerats av.
Jag tar stundom bussen till jobbet av olika anledningar. Jag går till hållplats Kryddlandet (läses med den skånska präströsten, som såvitt jag förstår används i flera skånska lokaltrafikutrop) några minuter innan bussen ska komma. Bussen är nästan alltid sen. Det rör sig i snitt om ungefär fem minuter skulle jag tro. Detta i sig är lite märkligt eftersom det är så nära starthållplatsen, men ok. Det som är riktigt märkligt är att folk helt kyligt kommer strosande efter utsatt tid. Inte det minsta stressade. Det finns ingen tidtabellsenlig buss som passar till deras ankomst till busshållplatsen.
De kan inte gå dit på vinst och förlust för det kan dröja 30 minuter till nästa. Min klocka skulle kunna gå för fort, men ibland så kommer ju bussen i tid även enligt mig. Kanske vet de när bussen går från Maria Station (även det med präströsten), kanske finns någon smstjänst som jag inte känner till.
Vissa kommer i och för sig samtidigt med mig. Men även efter utsatt tid droppar det alltså in resenärer så smått. Jag imponeras av dem.
Haha, nu kom jag att tänka på Jarl Kulle och sommarnattens leende. "Det är sent. Och ni har mycket bråttom." Se den och inse att Ingmar Bergman är en av Sveriges mest humoristiska filmskapare.
2 kommentarer:
Filmen heter alltså "Sommarnattens leende". Vi har den på dvd och om det finns ett intresse för att se Gunnar Björnstrand m. fl. i högform så kan vi kanske ta en filmkväll någon dag framöver?
Ett hett tips är att man har utsikt över någon tidigare busshållplats. Då ser man när bussen lämnar den och kan låsa dörren och gå iväg. (hälsningar från en som stundvis bott på Kryddlandet)
Skicka en kommentar