2009-08-28

Jag gillar loftsängar

http://hem.feber.se/art/163853/smart-inredning/

Fem och mysteriet med den blå slingan

Dick och Julian tyckte att jag var larvig som skulle leta efter en försvunnen slinga och bestämde sig för att springa den gröna milen istället. (Alltid lika hurtiga.) Och som den mespropp hon är vågade såklart inte Anne springa in på den lilla stigen utan höll sig till den röda fegisslingan. Timmy hängde däremot på såklart och det tog inte lång tid innan vi räknat till 4 blå markeringar. Stigen börjar och slutar dock i mer officiella stigar och verkar tjäna mer som en genväg. Jag tänkte att det kanske funnits en 1-kilometer en gång så att skolbarn och andra fjantisar hann runt innan det började mörkna. Så nu måste jag se om jag kan hitta fler rester av blå markeringar för att kartlägga den hemliga blå slingan...

Skyltspotting 4

Lögnvarianten är också fin:

Don't lie to me. Put up a "Förbjuden genomfart"
and I won't get upset. Just don't lie to me.

2009-08-27

Skyltspotting 3

Finns det någon skyltning som är mer hård i magen än denna?
"Privat väg" hade varit ärligare.

2009-08-26

Den blå slingan

Efter att ha lämnat barnen på dagis idag gav jag mig ut på en joggingrunda. Jag hade som mål att utforska alla stigar i Pålsjö skog (söder om Christer Boijes). Jag lyckades ganska väl och fick ihop en mil ungefär. Fick dock överlappa vissa sträckor. Inte helt exakt mätning heller, jag sneddade t.ex. inte över tennisplanen. Johan Banérs var inte meningen, jag kom lite fel. Men man behöver alltså inte hålla sig till slingorna. Det finns ganska mysiga stigar som man aldrig kommer på. Exempelvis en som går från sydöstra hörnet (vid tunneln) till västra sidan vid villaområdet som inte är en officiel stig men klart springbar. På ett par träd fanns blå markeringar så jag undrar om det inte gått en slinga där någon gång. (Den blå slingan, lite mystiskt eller hur?)

2009-08-24

Playa Ingles

Playa Ingles - En guldklimp från dansbandseran. Förmodad förlaga till I love Europe. Jag inser hur fantastisk pajig denna är. Men i sin tid och sin stil är den fulländad. Den ger åtminstone mig en fullständig bild av hur det var att vara lite inne på sjuttiotalet. Man har pengar nog att åka till Kanarieöarna, man solar, dansar, man plockar upp lite spanska, inget på allvar, allt är på lek.
Om ni klarar av att lyssna igenom den så notera följande: Sticket är riktigt bra och som ni listat ut gillar jag stråkarna i refrängen (samt pukan i upptakten till densamma). Lyssna på honky-tonk-pianot i sticket och den oblyga kvintbasen. I mitt nästa liv ska jag spela bas i ett dansband. Tonartshöjning förresten? Självklart!

2009-08-09

ABBA-analys, del 6

Chiquitita - maffig låt right up Benny Andersson Avenue. Går förmodligen att dra runt på 3 ackord om man har en lägereld och en gitarr.
Lyssna efter vindlande gitarrarpeggio i bakgrunden. Gillar ni "Everybody's Talkin" eller "Jag hatar att jag älskar dig"? Det här är inte lika bra, men lite mysigt.
Jag hade fixat att lägga basspåret här. (I motsats till One of us.)
Skulle kunna sluta snyggt vid uttoningen 4:42 men Benny vevar vidare på pianot, ni kan se hans leende när han gör det. Ny uttoning vid 5:15 men Benny forsatte förmodligen tills de släckte i studion (och hade gåshud hela vägen).

2009-08-07

ABBA-analys, del 5

Jag vet jag har tjatat om Super Trouper innan, men det är en av de bästa. Återigen härligt basspår i versen och sedan såklart den enastående syntbasen i refräng som inte går att motstå. Lyssna mellan 3:16 och 3:32 så har ni låtens toppspelare, sången och syntbasen.
Har läst någonstans (eller om det var Michael B Tretow som sa i en intervju) att de siktade på att få bastrumman att låta som "en fet kalkon som träffar våt asfalt" och det har de fått till här. I övrigt är kanske inte trumspåret något man lägger på minnet.
(Egentligen är låten hemma redan på stämsången i introt.)

2009-08-06

ABBA-analys, del 4

Take a chance on me. Jag älskar acapellasång/barbershop/stämsång och detta introt sitter som en smäck. Blir inte sämre när synten kommer in i bilden vid 0:17. Alltid ett udda jäkla syntljud också. Ingen square eller såg här. Hur får man till det? Ofta lite mysigt folkmusikfalska. Syntbiten mellan 1:10 och 1:18 är också helt underbar. Även country-synt-slingan vid 1:19 är läcker. Är där en riktig steelguitar någonstans också? Låter så vid 2:19
Och det låter som en vanlig elbas men det är nog en syntbas va? Eller både och?


Såg i en dokumentär för längesedan att Björn fått idén till vokalriffet när han var ute och joggade. Antingen hade han ett riktigt slött löpsteg eller så var han extremt rapp. (Eller så ändrade de tempot när de spelade in.)

2009-08-05

ABBA-analys, del 3

Dance (while the music still goes on) måste vara en av de bästa break-up-låtarna. Och jag bryr mig normalt inte om låttexter. En sak som jag gillar är när ett dur-ackord följs av moll-ackordet med samma grundton. Ett knep äldre än Edward Persson, men jag gillar det varje gång. Lyssna på "a thing to remember (dur) when we're all alone (moll)".

Björn Ulvaues har en bra röst, men blev förstås oftast övertrumfad. "Ska vi köra Böna eller tjejerna på denna? Vi kan ta Björn, men tjejerna får hjälpa honom. (Dessutom tänker jag höja tonarten tills han blir blå i ansiktet, hihihi.)"

2009-08-04

ABBA-analys, del 2

Måste ha med Dancing Queen. Den är ju bäst, i en klass för sig, men jag vet inte riktigt varför. Ett par saker kan man i alla fall konstatera:
  1. Skönt gung i percussionljuden. Någon shaker till vänster och någon hi-hat till höger. Och en svängig bas i mitten. Där har man på något sätt grunden till det hela.
  2. Discostråkarna är så fina! De tar nästan över huvudrollen, lite som basen i One of us. Man vet inte om man vill hänga med stråkarna eller tjejerna.
  3. Folk-synt-figuren efter första versstrofen, (efter and the lights are low, resp. could be that guy)
  4. Den maffiga piano-stråk-kombinationen senare i versen. Blir fint tillsammans. (Som i I don't like mondays.) Och själva pianoriffet är ju klassiskt.
  5. Refrängen är riktigt bra melodimässigt. Går liksom kaxigt uppåt som i I get around utan att bli patetisk.
Inga konstigheter. Konventionell musikkrigsföring - bra låt, bra arrangemang. Jag fattar inte att det blir så bra. Men man hör att de också tycker att det är deras bästa låt när de sjunger den.

Lyssna även på B-sidan That's me. Pigg bas, pigg trummis, piggt pianospel och pigga syntstråkar. Bra låt.

2009-08-03

ABBA-analys, del 1

Börjar med One of us. Soft låt med skön ackordföljd som går sådär fint neråt. Men det enda jag hör när jag lyssnar på denna låt är den fantastiska basen! Lyssna och ni kommer aldrig att höra resten av arrangemanget. Håller ut tonerna i slutet av bryggan för en maffig uppbyggnad men är i övrigt kontrollerat staccatig och lysande.
Och är det en mandolin hela vägen i intro och refräng eller bara tremolostråkar? I breaket i slutet måste det vara en mandolin, men i övrigt är jag osäker. Sånginsatsen är såklart underbar som alltid.
Lyssna även efter Benny Andersson-synten i lite pumpande baktakt i refrängen. Tänk dragspel och Orsa Spelmän. Kanske komponerad på dragspel. Det skulle kunna vara en superskön ackordföljd på dragspel, men det har jag har såklart ingen aning om.

2009-08-02

Girls on the beach

OK, ett annat exempel. Girls on the beach med Beach Boys.

  1. Konstatera att Brian Wilson är (var) världens bästa kompositör och arrangör. (Detta steg är frivilligt.) (Försök till lustighet - check)
  2. Gilla maj-ackord. (Musikalisk term - check)
  3. Lyssna på den underbara kontrasten mellan Dennis (i sticket 1:14 - 1:21) och de andra. Fantastiska röster fast på helt olika sätt.
  4. Lyssna ett par gånger på tonartsbytet vid 1:36. (Ointressant detalj - check)