Playa Ingles - En guldklimp från dansbandseran. Förmodad förlaga till I love Europe. Jag inser hur fantastisk pajig denna är. Men i sin tid och sin stil är den fulländad. Den ger åtminstone mig en fullständig bild av hur det var att vara lite inne på sjuttiotalet. Man har pengar nog att åka till Kanarieöarna, man solar, dansar, man plockar upp lite spanska, inget på allvar, allt är på lek.Om ni klarar av att lyssna igenom den så notera följande: Sticket är riktigt bra och som ni listat ut gillar jag stråkarna i refrängen (samt pukan i upptakten till densamma). Lyssna på honky-tonk-pianot i sticket och den oblyga kvintbasen. I mitt nästa liv ska jag spela bas i ett dansband. Tonartshöjning förresten? Självklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar