Sämsta låtarna, del 3

Sweetest thing. The sämsta thing* på samlingen "The Best of 1980-1990" men eftersom den släpptes på singel så verkade mannen på gatan tycka att detta var en riktig godbit.

*Egentligen är ju "When love comes to town" den ofrånkomligt sämsta låten på samlingen men det verkar inte som om den är så populär hos gemene man så jag retar mig inte så mycket på den.

Accentakuten

Har ni tänkt på att adjektiv byter från grav till akut accent om man sätter "för" framför dem? Smaka på "gàmmal" jämfört med "för gámmal". Visst är det fascinerande? Händer detta vid andra tillfällen också?

Sämsta låtarna, del 2

Bed of roses. Visst är det fint när rockkillar kan sänka sig till 82 BPM och visa sin känsliga sida med bibehållet rocktrumkit? "I wanna lay you down on a bed of roses" låter som en pajig omskrivning för något annat. Funkar säkert i och för sig.

Sämsta låtarna, del 1

Jag har varit ute och motorbromsat den senaste tiden så jag har inte hunnit med att skriva några inlägg men nu tänkte jag lista ett axplock låtar som jag tycker illa om. Inte så att de är dåliga, jag kan gå och nynna på vissa av dem. Men jag retar mig på att andra tycker att de är så himla bra. (Dvs, jag är lite sur på mig själv för att jag inte har fattat vad som är så bra med dem.)

Jag börjar med den mest uppenbara. Du är min man. Benny Andersson, upphovsman till massvis av favoritlåtar och sköna produktioner, går i baklås och får för sig att dansbandsbasgången är något man "borde kunna göra något av". Lägg till lite gungig 3-delad mikropuls (som i Platters Twilight Time) och ring Helen Sjöholm och sen är allt klart för en svensktoppssuccé som jag alltså inte riktigt hajar.