Sämsta låtarna, del 1

Jag har varit ute och motorbromsat den senaste tiden så jag har inte hunnit med att skriva några inlägg men nu tänkte jag lista ett axplock låtar som jag tycker illa om. Inte så att de är dåliga, jag kan gå och nynna på vissa av dem. Men jag retar mig på att andra tycker att de är så himla bra. (Dvs, jag är lite sur på mig själv för att jag inte har fattat vad som är så bra med dem.)

Jag börjar med den mest uppenbara. Du är min man. Benny Andersson, upphovsman till massvis av favoritlåtar och sköna produktioner, går i baklås och får för sig att dansbandsbasgången är något man "borde kunna göra något av". Lägg till lite gungig 3-delad mikropuls (som i Platters Twilight Time) och ring Helen Sjöholm och sen är allt klart för en svensktoppssuccé som jag alltså inte riktigt hajar.