Klart det var Christer!

Igår kväll såg jag (ännu) en dokumentär om Palmemordet. Frågan som direkt dyker upp i huvudet är "Hur stor vikt kan man egentligen lägga vid vad ett par sönderdruckna och sönderknarkade banditer påstår hände för 20 år sedan?". När man väljer att bortse från den väsentliga frågeställningen är det en ganska underhållande dokumentär om man gillar brottsdokumentärer.
Det är andra dokumentären som lägger fram teorin att Christer Pettersson sköt Palme av misstag när han egentligen var ute efter Sigge Cedernånting. Och jag gillar teorin. (Lite märkligt kanske att de smågangstrar som påstår sig känna till detta har avhållit sig från att tipsa polisen och casha in 50 miljoner.) Det som är tilltalande med teorin är att det förklarar polisens svårigheter att lösa mordet. Om man leter efter någon som ville mörda Palme så bortser man nog lätt från någon som skulle skjutit honom av misstag.
Jag tror också att något som avhöll Christer att på gamla dar avslöja att det var han (förutom att han inte ville hamna på kåken) var att han tyckte det var lite pinsamt att han på en amfetamintripp råkat knäppa statsministern. Lite oproffsigt, helt enkelt.