I'm a loser baby

Som förespråkare av det som är gammalt ska jag nu klaga lite på de nya Beck-filmerna. (Där ordet "nya" spelar samma roll som i Nya Gröningen och Nya Knutpunkten, dvs det är helt okänt för gemene man att det funnits något annat innan.) Nu var ju inte Beck-filmerna med Gösta Ekman heller de första, men rollbesättningen var lysande. Gösta Ekman som Beck, Lassgård som Gunvald Larsson, suveräne Kjell Bergqvist som Kollberg, retlige Niklas Hjulström som Skacke och Ingvar Andersson som Malmöpolis.
Jag vet inte om det beror på att manusförfattarna har valt att helt enkelt strunta i att läsa Beck-böckerna eller att Peter Habers skådespelartalanger är lika med noll men hans rolltolkning av Beck som en trögtänkt gubbe ligger väldigt långt från böckernas sluge Beck. "Baserad på karaktärer ur Beck-böckerna"? "Baserad på namn ur Beck-böckerna" möjligtvis.
OK, så varför kollar jag då? Jo, för att Persbrandt är så jäkla skön som Gunvald Larsson. Trodde länge att Lassgård var bäst att gestalta denna figur, men Persbrandt är något något bättre.
Dålig-Peter-Haber-Beck: -Har du nån gång känt det som om du är i en kupa med någon annan människa?
Suverän-Mikael-Persbrandt-Gunvald: -Du menar när man är så uppe i någon att man bara ser den människan att man inte märker någon eller någonting omkring? Och när man inte är tillsammans så finns det inget som betyder något och att allt man vill är att bara vara tillsammans med henne?
Dålig-Peter-Haber-Beck: - Ja, precis!
Suverän-Mikael-Persbrandt-Gunvald: - Neej. Så har jag aldrig känt.
På något sätt känns det som om Persbrandt tänker "fan va dålig du är som Beck" och att det är det som ger karaktären Gunvald en extra skjuts.
(Sen är ju Hirdwalls grannkaraktär helt enastående också.)