Släktfester är mångas fasa, men inte min. Jag älskar dem. Buffé, tal och groggbord. Träffa alla man träffar för sällan. Enmansband som spelar en vals, en schottis, en jägardans och resten foxtrot. Och spelar med i "Ja må hon leva". Mattias och jag var rörande överens om Landskrona GKs gamla banas förträfflighet (efter någon grogg får jag för mig att jag verkligen har spelat golf nån gång) och att Carola inte borde lämnat grundomgången. Lasse och jag bestämde oss för att ha en Depechekväll, hur det nu skulle gå till. Kusinkort. Barn som leker och springer omkring på dansgolvet. Wienernougat. Alla generationer. Avlägsna släktingar som tycker att placeringslek med kortlek är ett fräscht grepp. Bygdegårdsfest, helt enkelt. Vädligt trevligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar