2007-09-09
Varje tidig gryningsmorgon
Att schlagertexter ibland är av tveksam kvalitet är allmänt känt och något som är kul att debattera i sociala sammanhang. I veckan var det dock någon som tog detta en bit längre genom att skriva en insändare i HD. Bl.a. tog han upp Glenmarks textrad "Hon har blommor i sitt hår, som bara jag kan se" och påpekade syftningsfel. Jag blev glad när jag tänkte på hur länge han har gått och retat sig på det. 15 år senare liksom: "Nej, nu accepterar jag inte det här längre, jag skriver en insändare!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här blir kanske lite bizarrt. (Varning härmed utfärdad, skylll inte på mig sen.)
Jag har inte läst insändaren och därmed inte utgått från vad som den innehöll, utan snarare min tolkning (gissning) om vad jag tror den innehöll.
Å andra sidan bygger min tes på att insändarskribenten inte heller pratat med GES och fått texten förklarad (så den biten jämnar ut sig), sedan känns det rätt uppenbart vad insändaskribenten kan tänkas ha retat upp sig på.
Okej, här kommer det...
"Hon har blommor i sitt hår, som bara jag kan se"
Jag utgår från att insändaskribenten antagit att det är blommorna som textförfattaren inte kan se, men att textens syftning säger att det är håret som man inte kan se.
Om jag nu tolkar texten på såväl det sätt som jag tror insädarförfattaren har gjort, såväl så som jag tror att insädaren tror att textförfattaren har tänkt (blev det krångligt nu?), så får jag två lika bizarra resultat:
a) Håret går bara att se av en person, och är osynligt för andra.
b) Blommorna i håret går bara att se av en person, och är osynligt för andra
Nu kommer operation verklighetsförankring in. Är det troligt att håret är osynligt? Nej! Är det troligt att blommorna är osynliga? Nej!
Slutsats:
1) Ingen tolkning är mer trolig än den andra
2) Det är en fantasitext och saknar verklighetsförankring, vilket i sig omöjliggör vissa typer av tolkningsförfaranden.
Personligen tycker jag nog att insädarförfattaren kan fortsätta reta sig 15 år till eller kanske vakna upp och inse det bizarr i att göra en egen tolkning som är helt orimlig och sedan beskylla någon annan för de fel som ens egen tolkning innehåller.
// Språkpolisernas språkpolis, överåklagare och bödel
Håller med.
Skicka en kommentar