Telefoner.
Då: Telefoner var häftigt. Häftigast var när man fick köpa (den av Post- och telestyrelsen godkända) knapptelefonen Häger. Möjligt att lagra kortnummer! Trådlösa hemtelefoner med lång antenn hade man möjligtvis sett i amerikanska filmer.
Nu: Alla har en mobiltelefon. Har din kompis en ringsignal du gillar ber du honom ir:a över den. Ser du något kul så tar du en bild och mms:ar till någon. Man hade inte ens fattat. Och hade man fattat så hade man blivit förbannad över hur lite de här tricksen används.
"Jag vill bara ha en telefon man kan ringa med". Vafan säger du? Du menar att du med en handburen enhet, mindre än en kortlek, kan ta bilder, spela in filmer, skicka dessa eller textmeddelande till en kompis var som helst i världen, spara tusen låtar som du kan lyssna på, spela spel, ir:a (vad tusan är det förresten?), ha trådlöst headset och du vill "bara ringa med den"? Ge den manicken till mig då och köp en Häger istället!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så jäkla underbar summering på slutet. Jag hade blivit precis sådär tekniknördigt frustrerad om jag visste att det inte används. Och idag är jag precis en sådan där "som bara vill ringa".
Tänk nu om det kunde komma en mp3-spelare utan radio, en som man "bara kunde spela skivor på". Och en bil som man "bara kunde köra" som inte anti-slirar, anpassar bromsning osv åt en. Och så vill jag ha rengöringsartiklar som bara rengör, inte envisas med att hela hemmet ska lukta plastig citron.
Skicka en kommentar