
Ville skriva:

Ville skriva:
"Jaha, det här är alltså en vattenklosett. Någon ny uppfinning. Vet inte riktigt vad det ska vara bra för. Hur som helst finns det vissa ordningsregler att följa vid nyttjandet. Ni kan inte använda vilket papper som helst utan det måste vara s.k. toilettpapper. Förmodligen något franskt påfund."

Att Mitt Afrika är en tantfilm av rang är lika välkänt som Lotta Enbergs svaghet för karlar. Däremot behöver man inte vara Ameliaprenumerant för att inse att John Barry är världens främste filmmusikkompositör.
På vardagar vid 19-tiden sänder DR1 gamla Miss Marple-avsnitt med den "riktiga" miss Marple, Joan Hickson. Här kommer en kort resumé av valfri episod:

Normal sett går det till så här:
För längesedan gick en mysrysig vinterlovsserie som hette Kråkguldet. Arne Källerud spelade en skum vaktmästare som körde Duett. Har alltid gillat den. Precis så lådlik som en Volvo ska vara. Föregångaren till 145, 245, 745, V70.
Man vill inte titta men kan inte låta bli. Som en skräckfilm. Ett missfoster. Man vet att man kommer att bli helskraj, men man vill plåga sig själv och utforska de känslor man fruktar mest.
Det är något så heläckligt med den här bilen. Jag vet att bilderna finns ute på nätet. Ibland vågar jag kolla. Jag skulle vilja ha den här bilen i ett mörkt garage. Backad in, så att man tror att det är en vanlig Volvo, samtidigt som man vet att något hemskt döljer sig där inne. Ett skräckkabinett. Mysrysigt, som Kings Christine.Jag ska lista fem andra volvomodeller jag skulle ha i samma garage. Inte lika läskiga, men lite udda.

eller en 42-tums plasma

Det är bara att kämpa på. Det fina i kråksången är att tv-apparaterna rasar i pris så det snabbar upp det lite.
Ring Ring. Pang på! Det går inte att värja sig. Man hamnar rakt in i piano/bas/gitarr-riffet som är grunden för hela låten. Det är inget konstigt med den. Tre ackord A, D, E och sen Hm i sticket. Men så catchy. En maffig ljudbild klart inspirerad av Phil Spector och Brian Wilson. Lyssna till percussionljuden, Ulveaus knäpper med fingrarna, Frida kör marracas, Agneta letar igenom sin nyckelknippa och Benny skalar pistagenötter.
Eloise. Casper, Lasseman och de andra åker till Europa efter ännu en fin insats av Lasse Holm. Låten är skriven som en Beach Boys-hyllning med vokalstick. Lägg till underbara discostråkar och jag är såld.
Lika jobbigt som det är när man har något i bakhuvudet som man inte kan kalla fram, lika skönt är det när man kommer på det. Såg häromdan Filip o Fredriks intervju med östgöten Pontiak Johanzon som sjöng/rappade om 80-talet. Ända sedan dess har jag funderat på om jag inte har hört någon annan låt av honom innan. Googlade honom nu och hittade det jag sökte. Gulliga Johanna. Vilket skönt återhörande. Jag vill bort ifrån hela skiten. Ifrån stan. Hahaha. Hohoho.

Mycket bättre än "Ge mig en kaka till kaffet" som kom något år senare. Gå nu inte och få den låten på huvudet bara...

Nu är det i och för sig jäkligt länge sedan man tog bort Kalas-Sandwichen och World Cup så jag kanske inte ska hoppas på att de är på väg att återlanseras.

Minns ni siten där man kunde räkna ut sitt brasse-namn? Mitt är Langisco. Hade jag haft tid, ork och kunskap hade jag skapat en sådan site där man kunde generera sitt SFL-namn och se om man var en Vivula, Hansula osv. Eller vad hade era SFL-namn varit?

Nu blir det lite tjorvigare. Jag sätter Graham Chapman på 3:e-platsen. Han är kanske den bäste skådespelaren av dem, suverän straight guy (ironiskt nog). "Working with fabrics and experimenting with interior design?! Oh, well you want the Durham light infantry then, sir."
I boken framkommer att han (förutom att vara gay) var mycket mer crazy än man tror när man ser honom. Dessutom var han alkoholist och ofta svår att jobba med.
Som kuriosa kan nämnas att man delade upp sig i skrivandet. Cleese skrev tillsammans med Chapman medan Palin och Jones skrev ihop. Eric Idle skrev mest på egen hand och Gilliam satt såklart på sin kammare med animationerna.
"It's your laugh mate, it's not mine. It's your trousers, not my trousers."



